Skogsklocka
Skogsklockan förekommer från Skåne till norra Värmland, Dalarna och Ångermanland. I Kils kommun finns Skogsklocka bland annat vid Sandviksbergen och Stor-Emsen.
Arten har tidigare varit relativt vanlig i många områden men antalet har på senare tid minskat kraftigt och den är numera sällsynt. Skogsklockan är i de flesta områden knuten till kulturlandskapet och utgör en typisk brynväxt. Den påträffas i vägkanter, kraftledningsgator, åkerdiken och på traktorvägar. Skogsklockan kan även idag förekomma i betesmarker och mer naturliga miljöer såsom bergsbranter och åkanter. Arten är ljusälskande, den är inte kalkkrävande men föredrar basisk jord. Arten är rödlistad i kategorin NT (nära hotad).
Upphörande hävd och igenväxning av naturbetesmarker samt skogsplantering och ökad rationalisering inom jordbruket med borttagande av odlingsrösen och öppna diken utgör hot mot arten. Minskningen har dock i någon mån kompenserats av ett ökat antal skogsvägar och kraftledningsgator. Vägkantsslåtter vid fel tidpunkt är ett stort hot idag. På vägkantslokaler bör slåtter helst ske vartannat år. Slåttern bör endera ske i början på säsongen (tidigt i juni) innan plantorna börjat blomma eller sent (september) då fröna har hunnit mogna.
Fakta
Skogsklockan är en tvåårig ört med ljusblå blommor som sitter samlade i huvuden. Blommorna är nästan oskaftade, en till två centimeter långa och har ett utskjutande stift. Stjälken är ogrenad och vasst kantig med strödda lansettlika blad. Den blommar i juli-augusti.