Brun gräsfjäril
Brun gräsfjäril är en stadigt minskande art i Europa och ses som en indikatorart för särskilt värdefulla hävdade marker. I Kil finns brun gräsfjäril bland annat vid Södra Ringstadstjärn och Lerboda-Emsälven.
Tyngdpunkten för utbredningsområdet i Sverige ligger i Dalarna och Värmland. Den påträffas i första hand på blomrika, väl solexponerade skogsängar i trakter med ett gammaldags, småskaligt jordbrukslandskap, ibland också i kraftledningsgator och på hyggen med örtrik vegetation. Fjärilen flyger strax ovanför gräset, ofta längs ängarnas kanter och där det finns glesa buskage. Den tycks inte trivas i marker som är hårt betade, men kan flyga i kanten av dem. Brun gräsfjäril, som också utsetts till Värmlands landskapsinsekt, är fridlyst och rödlistad i kategorin NT (nära hotad).
Arten är främst hotad av igenväxning och igenplantering av lämpliga skogsängar. Under flera år har Skogsstyrelsen rekommenderat markägare att plantera gran på, och i vissa fall dika ut, dessa skogsängar, med följd att ett mycket stort antal av dem nu vuxit igen eller är under igenväxning. I åtminstone Värmlands län har dock Skogsstyrelsen uppmärksammat problemet och upphört med denna rekommendation sedan början av 1990- talet.
Fakta
Detta är en av våra minsta gräsfjärilarter. Vingarnas ovansidor är jämnt chokladbruna, bakvingarna har orange kantlinje och en till fyra orangefärgade ringar längs ytterkanten. Fjärilen känns i vila lätt igen på bakvingens undersida som, betraktad från ytterkanten och inåt, är vitfransad med tre smala linjer i mörkbrunt, orange respektive silver. Innanför dessa ligger en serie med normalt sex orangeringade ögonfläckar och därefter ett vitt hackigt tvärband. Inre delen av vingen är mörkt brun. Vingspann 27–32 millimeter.
Foto: Mats Notini