Mindre hackspett

Den mindre hackspetten lever i löv- och blandskog med förekomst av äldre lövträd, gärna i ädellövträd. I Kil finns mindre hackspett bland annat vid Norra Hyn, och Kilsravinerna.

Den är under häckningstiden helt bunden till lövskog och lövrika blandskogar. Den livnär sig till stor del på vedlevande insekter och är därför beroende av god tillgång på döda och döende träd.

Både hanen och honan hackar upp bohålet i murkna lövträdsstammar eller stubbar, oftast klibbal eller björk. När en individ har häckat i ett område stannar den oftast där i resten av sitt liv. För att häcka framgångsrikt behöver ett mindre hackspettpar cirka 40 hektar äldre lövdominerad skog inom ett område på upp till 200 hektar. För födosök behöver den ytterligare större område.

Mindre hackspett missgynnas av avverkning och gallring i löv- och blandskogar, om lövträd tas bort. Äldre lövträd, döda stammar och stubbar bör lämnas stående. Vid gallring i och nära äldre lövträdsbestånd med förekomst av mindre hackspett bör lind, björk, al och ek sparas i första hand. Levande aspar, både äldre alar och aspsly utnyttjas vid födosök. Därför bör detta trädslag sparas vid åtgärder där hackspetten finns.

I Kil finns mindre hackspett bland annat vid Norra Hyn, Sö

dra Ringstadtjärn, Högvalta, Kilsravinerna, Norra delen av Aplungen och Klövbergets västsluttning.

Fakta

Mindre hackspett är Sveriges minsta hackspett. Den är endast cirka 15 centimeter lång, det vill säga ungefär lika stor som en bofink. Ryggsidan är svart med vita tvärband över vingarna och bakre delen av ryggen. Bröst och buk är beigevit med tunna mörka längsgående streck på kroppens sidor. Hanen har röd hjässa, medan honan saknar röda detaljer. Mindre hackspett är ytligt lik vitryggig hackspett, om inte storleken är uppenbar, men skiljs bland annat på att den saknar rött på undergumpen.

,

Foto: Göran Forsberg

Du kan läsa mer om mindre hackspett här.